Mot bättre vetande...

Veckan inleddes med en lätt förkylning. I måndags trodde jag att jag skulle få en rejäl förkylning. Kände av halsen och tog därför bussen (till allas förvåning). Efter en middag med Nyckeltalsinstitutets styrelse åkte jag hem. På tisdagen vaknade jag med en annan känsla - inte ont i halsen men lite snuvig. Ok men det blev bilen. Jag ville spara mig till kvällen.

På tisdagskvällen var det nämligen kursstart för "Crawl - nivå 2". Lite nervös åkte jag ner. Ser mig inte som en simmare utan tycker fortfarande att elementet motarbetar mig. Nu visade det sig att jag ialla fall inte var sämst i gruppen vilket stärkte mitt självförtroende lite. Tränaren var dessutom en f.d långdistanstriatlet så på det sättet kunde det inte bli bättre.

Intressant nog kände jag direkt att jag blev lite mer lugn i vattnet. Första instruktionen var "Lugna ner". Benen, armarna och andningen behöver lugnas ner. Sparka inte så mycket med benen, kämpa inte för mycket med armarna. Glid - gör dig lång i vattnet. Ta inte in så mycket luft varje gång.

Konstigt. Sånt som man borde fatta själv men samtidigt går det emot logiken att "för att kunna simma snabbare behöver man lugna ner sig" :-) Man ska vara som ett streck i vattnet. För yviga rörelser gör att man jobba mot vattnet.

Vad menar jag då med "mot bättre vetande"? Egentligen var det nog inte så smart att åka ner och "bada" med en förkylning i kroppen. Men, jag gjorde bedömningen att om jag inte har ont i halsen eller feber kan jag hantera simningen. Det är inte lika jobbigt som att springa/cykla med hög puls. Och - det känns ialla fall inte värre idag. Nu är det dags för Kanjangen att kicka in :-D